Ibanez AZ - Players Player Project – En djupdykning.
Av Magnus Olsson - publicerad 2021-04-16.
Välkommen till en djupdykning i och om Ibanez AZ serie.
Mycket här är i kategorin onödigt vetande men är man nörd så är man nörd.
Och nörd är man ju, stolt nörd.
När detta skrevs hade de senaste 7-strängade, AZS, T-style, och AZ-N modellerna inte lanserats än.
Namnet på AZ serien kommer från det engelska uttrycket ”A to Z”, A to Z betyder enkelt förklarat ”a complete guide” (en komplett guide) till ett ämne. Den tanken var designiden bakom serien, att skapa en gitarr som kan allt och passar till alla, den kompletta gitarren, helt enkelt.
Hade serien varit svensk hade den gått under namnet Ibanez AÖ series, så vi får ju vara glada att den inte är här ifrån.
Låt oss börja med att skruva tillbaka klockan en bunke år.
Beslutet var taget och flera år med experimenterade och testande tog fart. Målet var inställt på att ta fram den ultimata players player gitarren.
Players player är ett litet luddigt, svårbegripligt, begrep, om man skall vara ärlig.
I korthet är det Ibanez benämning på gitarrister som influerar andra gitarrister, de tänker extremt duktiga gitarrister som kanske aldrig blir jättekända men som influerar andra övande gitarrister mycket ändå. Tänk killar som Guthrie Govan, Tom Quayle, Martin Miller eller svenska hjältar som Pelle Holmberg. Gitarrister som obehindrat spelar mer eller mindre alla stilar man kastar på dem. Gitarrister med teoretisk kunskap, all teknik man någonsin kan behöva och allt annat man kopplar ihop med ”bra gitarrist”. Snubbar som har det, helt enkelt.
Bra gitarrist är ett i allra högsta grad subjektivt begrepp, absolut. Men tänk gitarrister som får andra övande gitarrister att spika fast sig själv framför en metronom dygnets alla vakna timmar, gitarrister som är i framkant av vad som är möjligt att göra på en gitarr, de är snubbarna vi snackar om.
Ibanez innebörd med benämningen A to Z applicerat på ett instrumenten är gitarrer som låter extremt bra till många olika stilar, är extremt lättspelade och extremt stabila instrument. Instrument som man, med ett trovärdigt ljud med stilkänsla, kan spela nästan alla stilar på och som kan åka jorden runt flera varv och bara be om mer. En gitarr du kan ta med dig till vilken typ av gig du än har och som är extremt pålitligt och stabilt i funktion och spelkänsla.
Detta för att få fram en perfekt kompromiss mellan spelkomfort, stabilitet och ljud och som kan tilltala många. Att bygga ett högkvalitativt instrument är alltid förenat med kompromisser där allt påverkar vartannat. Maximering av spelkomfort påverkar ljudet negativt, maximering av stabilitet påverkar spelkomfort negativt osv. Allt måste harmoniseras ihop till en perfekt symbios av alla de egenskaper man vill åt. Ett sådant instrument är ingenting man hostar fram på en kafferast.
Serien innehåller, med ett undantag, 22 bands versioner med HSS (humbucker, singlecoil, singlecoil) pickupkonfiguration och 24 bands versioner med HH (humbucker, humbucker) konfiguration. Men förutom att pickupkopplingen blir olika mellan HSS och HH och antalet bandstavar är allt i övrigt samma på de två huvudserierna.
Halsen profil.
Att det viktigaste på en gitarr är halsen och dess profil håller nog det flesta med om. Den skall kännas komfortabel och med en hög igenkänningsfaktor vilken typ av gitarr man än spelat på tidigare. Människor är vanedjur och de flesta av oss har en tendens att uppskatta halsprofiler som är nära det vi är vana vid. En hals som skall passa alla får inte vara för tunn, inte för tjock, inte för C och inte för D, ha ett komfortabelt stängavstånd och med en radius på greppbrädan som funkar för alla typer av spel. Den skall ha en finish som inte klibbar när man blir svettig men som ändå skyddar träet. Enkelt uttryckt skall den kännas som en gammalt, väl ingånget, par jeans direkt ur lådan. Den skall ha den där varma, gosiga, känslan av hemma efter bara några timmars spelade.
Allt det måste kombineras ihop med stabilitet och hållbarhet. Ingen lätt uppgift, inte alls.
Halsen material:
Att bygga med delar och trä av absolut högsta kvalitet är ett måste för att ett sådant här projekt skall rulla hela vägen in i mål. Rostat trä i halsen är en självklarhet både för ton och stabilitet. Skillnaden på rostat och inte rostat trä i stabilitet och känslighet för luftfuktighetsförändringar är enormt stor, en skillnad man märker ganska direkt. Rostat trä har också en fantastisk ton med ett öppet, övertonsrikt ljud med nästan magisk notseparation. Samma eftersökta karaktär som gammal, väl torkat, trä här.
Premium varianterna av AZ har ”vanligt” rostade halsar (samma typ av rostning som alla andra tillverkare använder) vilket ger extremt stabila halsar som är väldigt okänsligt för förändringar i luftfuktighet. De förblir som man ställer in dem under alla förhållanden som en gitarr normalt hamnar i.
S-Tech är i korthet att istället för att, som med vanligt rostat trä och rosta halsen i vakuum, rostas den i kväve ("nitrogen-heating-treatment") vilket helt sluter alla porer i träet och gör det helt okänsligt för fukt. S-Tech är inte en Ibanez uppfinning, det uppfanns av ett japanskt företag som bygger exklusiva ute möbler för året runt bruk. Ibanez är de enda gitarrtillverkare som använder S-Tech i nuläget.
AZ halsar är, utan någon som helst konkurrens, marknadens stabilaste gitarrhalsar (av trä).
Kroppens form påverkar mer än bara hur instrumentet ser ut, mycket helhetsintrycket av spelkänslan i ett instrument sitter där. Den skall kännas skön, tillgänglig och bekväm vare sig man sitter eller står och spelar och det oberoende av vilken längd på axelband man föredrar.
Även här testades det massor innan man beslutade sig för formen.
På baksidan av kroppen har man gjort något Ibanez kallar ”Ergonomic rear body contour” och en rejäl, mjuk, armcut på framsidan. Kroppen har också olika avfasning på kanterna för att kännas superkomfortabel både vid stående och sitta spel.
Man tog också fram ett nyutvecklat halsfäste som man kallar Super All Access Neck Joint vilket gör tillgängligheten till halsens högre band fenomenal. Ett halsfäste som är en perfekt kompromiss mellan spelkomfort, stabilitet och, viktigast av allt, ton.
Kroppen material:
En detalj som inte vare sig syns eller påverkar spelkomfort men definitivt som hörs.
På vilket sätt och hur mycket trä val påverkar på en elgitarr har debatterats till trasor på vårt älskade internet, allt från tonträförnekande ”det påverkar ingenting” till ”gör all skillnad i världen”.
Någonstans där mitt i mellan, men lite närmare det senare än det förra, ligger sanningen i mina ögon (eller skall man säga öron?).
Prestige AZ har, med ett undantag, Al (Alder) i kroppen. Ett frekvensmässigt väl balanserat tonträ som lämpar sig för gitarrer som är tänkta för att ljudmässigt kunna täcka många olika spelstilar.
För att ge en fingervisning om vart vi befinner oss tonmässigt kan man säga att det ofta används i gitarrer från en tillverkare som börjar på F och deras kända modell som börjar på S.
Ett trä som är transparent för mickarnas karaktär och ett förträffligt tonträ.
Premium AZ har Lind (Basswood) i kropparna. Ett trä som har mjukare attack än Al, lite mindre topp och mindre låg-bas, vilket ger ett framträdande mellanregister som får gitarren att tränga igenom en tät ljudbild väldigt bra. Viktmässigt generellt lite lättare än Al. Många Premium modeller har toppar av till exempel Poplar Burl eller Bocote trä, toppar som är för tunna för att påverka ljudet och som är där av estetiska orsaker. Det är gott nog så, båda är sjukt snyggt trä.
Undantaget i Prestigeserien är AZ2202A som har en kropp av lätt ask.
Ett trä med mycket snapp och bett och med en tydlig och klar notseparation.
Märkbart mer bright än Al och Lind.
Några signaturmodeller har annat trä än de vanliga serierna, men de får vi ta en annan gång.
Hardware.
En minst lika viktig detalj på ett instrument är hardware.
Även här skiljer det en del mellan Prestige och Premium serien.
Stall:
Ibanez och artisterna som testade ville inte ha ett låsbart stall på AZ serien.
Så man scannade marknaden efter icke låsbara stall men hittade inget på marknaden som levde upp till de krav man hade. Tillsammans med Gotoh började man designa ett nytt stall baserat på marknadsledande Gotoh narrow spacing 510 serie stall.
Självklara saker som hur det håller stämningen och hur väl det håller över tid uppfyllde redan befintligt Gotoh stall med råge. Men man villa ha ett nytt och bättre svajarmsfäste som skulle vara ”klick i” (inga gängor på svajarmen) och där man kan justera hur löst armen sitter och som inte börjar glappa hur mycket man än sliter och drar i det. Man ville också ha annan form på stallsadlarna för bättre spelkomfort.
Stallen man till sist hade när man var nöjd fick namnen Gotoh T1802 för Prestige och Gotoh T1502 för Premium. Båda är stall med så kallad ”narrow string space” vilket innebär ett strängavstånd på 10.5mm nere vid stallet.
De två stallen är i grunden samma, det som skiljer dem åt är material i block och sadlar.
T1802 har titansadlar och ett stort, massivt, stålblock.
T1502 har stålsadlar och en normal storlek die cast (gjutjärn) block.
Detta ger lite olika ljud i två stallen och på samma gitarr är 1802 lite mer bright, har mer bett och snapp och mer sustain. Båda stallen har samma basplatta och saddelform så man kan ta delar från det ena till det andra för att finstämma sitt sound om så önskas.
Mickarna är samma på båda modeller och även här gjordes det massor av testande ihop med tillverkaren Seymour Duncan innan man kom fram till den slutgiltiga versionen. Mickarna man landade på fick namnet Hyperion och är exklusiva för AZ serien (de går inte att köpa lösa eller i andra serier). Hyperion är i Ibanez egen beskrivning medium output, Alnico 5, pickups.
Så här skriver Ibanez ” Seymour Duncan® Hyperion™ Pickups feature a moderate output through Alnico-5 magnets to keep the clarity of the fundamental tone when using a distortion sound, and to deliver a clear pick attack. From treble to bass, the overall tonal balance is evenly adjusted, and works well with various effect pedals.”
Det beskriver mickarna rätt bra, tycker jag. Stallmicken är någonstans i gränslandet mellan hög och medium output och halsmicken medium på HH versionerna.
På HSS versionerna är stallmicken densamma och singlecoil mickarna är varma, lite överlindade, standard singlecoils.
Alla är tydliga mickar med bra strängseparation och som rensar upp snyggt när man jobbar med volymkontrollen. Mickar som matchar gitarrerna väldigt bra och som är väldigt allround.
Koppling av mickar – dyna-MIX 10:
Översadeln är också en viktig detalj för hur ljudet i instrumentet blir, olika material låter helt enkelt olika. Generellt så att hårdare material ger mer bett, snabbare attack och mer resonans. Men lika viktigt som ljudet är att översadeln även skall funka för strängen att röra sig mot utan att nypa fast, att gitarren inte stämmer ur sig när man gör bends, vibrato eller använder svajet. Prestige och Premium modellerna har olika material i översadeln.
Prestige har oljeimpregnerad bensadel.
Hårt ben är av de flesta ansätt som det bästa man han som sadelmaterial på ett instrument.
Ett material med en perfekt balans mellan de ljudegenskaper man oftast vill åt.
När man oljeimpregnerat det glider strängen bättre mot sadeln och den håller markant länge (friktionen mot strängen sliter inte lika mycket på materialet).
Premium har Graph Tech sadel vilket är ett självsmörjande grafitmaterial.
I min personliga åsikt ett lika bra sadelmaterial som ben med fördelen att det sällan eller aldrig slits ut. Mycket låg friktion mot strängen vilket ger väldigt bra stämningsstabilitet och en ton som kommer väldigt närma en bensadel.
Stämskruvar är en del som i huvudsak påverkar stämningsstabilitet på instrumentet, därför var valet med låsbara stämskruvar ett icke val, det finns inget alternativ.
Många hävdar att mer massa (tyngre stämskruvar) på huvudet ökar instrumentets sustain och några hävdar att mindre massa (lättare stämskruvar) gör det, ett ämne som kan debatteras tills korna kommer hem i arla morgon. Jag har experimenterat massor med detta och visst blir det skillnad, men den är långt ifrån konstant åt ena eller andra hållet.
På båda serierna har man valt låsbar stämmekanik från marknadsledande Gotoh.
Fördelen med låsbara stämskruvar är förutom det uppenbara att de får instrumentet att hålla stämningen markant bättre också att det går otroligt mycket snabbare att byta strängar.
Byter man alla sex strängarna hemma på kammaren är kanske tiden inte så jätteviktigt men står man på scen och behöver få dit en ersättare för en som gått av, eller snabbt byta alla sex mellan 2 set, är tiden superviktig. Förutom att det går snabbare att byta strängarna gör mindre sträng på skruven att stämningen sätter sig fortare också och det är en stor skillnad.
På Prestige är det Gotoh® Magnum Lock stämskruvar med Gotoh H.A.P. teknik.
H.A.P. är att varje stämskruv kan justeras i höjd för att få optimalt strängtryck över sadeln på varje sträng. För lågt tryck ger sämre ton och för hårt tryck ger usel stämstabilitet. Det är också skruvar som låser sig själv, utan ett låshjul på baksidan, vilket gör att de väger som en vanlig stämskruv.
Premium har Gotoh® MG-T låsbara stämskruvar vilket också är en mycket bra stämskruv.
Det är en låsmekanik med ett låshjul och alltså lite mer vikt än de på Prestige.
Båda versioner låser strängen lika bra.
Bandstavar:
Bandstavarna och montering, planing, kröning och polering av dem är en av instrumentets viktigaste delar för spelkänsla och intonation. Stämmer något inte här blir instrumentet i det närmaste oanvändbart. Materialet i stavarna påverkar klang och spelkänslan och på både Prestige och Premium har Ibanez valt jumbo rostfria (stainless steel) bandstavar. Rostfria bandstavar är markant hårdare än vanliga bandstavar och slits därför otroligt mycket långsammare, för de flesta som inte turnerar 250 dagar om året kan de nog kallas outslitliga. Förutom det uppenbara att man inte behöver banda om på väldigt, väldigt länge har det fler fördelar än så. De ger en otroligt smooth och skön känsla vid bends och vibrato då strängen har mycket mindre friktion mot bandstaven.
En plattare profil ger strängen en längre anläggningsyta mot bandstaven vilket påverkar tonen negativt. Enkelt uttryckt, rostfria band är det bästa man kan ha.
Alla modeller, både Prestige och Premium, har luminlay side dots.
Det är självlysande bandmarkeringar på ovansidan av halsen som man ”laddar” med en lampa och som sen lyser i mörker ganska länge. Det kan låta som en gimmick men har man någon gång stått på scen när det är blackout mellan två låtar, eller bara allmänt mörkt, förstår man direkt att det är en funktion som är guld värd. Prickarna lyser härligt grönt i mörker och underlättar enormt för att navigera runt på halsen i dåligt ljus.
Summa summarum:
Ibanez nådde, med råge, upp till alla de mål man ville uppnå med AZ serien, alla önskvärda features är där. Det märks verkligen att det varit aktiva gitarrister med i processen att jobba fram dem, allt sitter där man enkelt kommer åt det utan att för den delen vara i vägen. Kanske kan man säga att allt sitter där det är självklart att det skall sitta.
Alla delar flyter ihop till en perfekt enhet där allt fungerar så bra att man inte ens tänker på det, man bara spelar och ingenting på instrumentet är i vägen, bromsande eller begränsande.
Vad du än kastar på den spelmässigt svarar den bara med ett inspirerande ”mer!”.
Nästan vilket ljud du än söker så finns det där att disponera.
Ett mer transparent verktyg mellan dina idéer, fingrar och vad som hörs genom förstärkaren har nog aldrig funnits.
Prestige eller Premium?
Det är en svår fråga att svara på, både för att vad en specifik feature är värd rent ekonomiskt är så extremt subjektivt och att klang och vad man gillar är ännu mer subjektivt.
Serierna är exakt samma i halsprofil, kroppsform, bandstorlek, stallprofil osv. Allt som påverkar spelkänslan i hur det känns är samma ner på nivån att det i ett blind test är extremt svårt att veta om det är en Prestige eller Premium man har i händerna.
Skillnaderna i trä (kropp och hals), översadel och stallmaterial gör att modellerna låter ganska olika. Inte olika världar självklart, det är inte en elgitarr och kazoo, men tillräckligt olikt ton för att vara två olika instrument mer än bara en dyr och en billig version av samma instrument.
Man bör pröva båda för att veta vilken man gillar bäst för det är inte självklart att det är Prestige man faller för.
Rent gitarrmässigt, subjektivt ljudtyckande ute ur bilden, så är Prestige ett märkbart bättre spelande instrument. Båda är fantastiska instrument men Prestige ett par pinnar upp. Eller så här, Premium är monster bra, Prestige är bäst.
Mer om Rostat trä. Vad blir fördelarna?
- Extremt mycket mindre känsligt för förändringar i luftfuktighet.
Träet krymper och expanderar extremt lite, det är (enkelt uttryckt) redan krympt.
Risken att halsar vrider sig, utstickande (eller utpressade) bandstavar, att träet spricker osv är markant mindre. En otroligt bra egenskap för oss här uppe i Norden, och ju mer norrut man kommer ju viktigare blir den.
- Extremt mycket mindre känsligt för förändringar i luftfuktighet. Rostat trä får samma egenskaper som gammalt, torrt, trä som ”satt sig”.
Träet krymper och expanderar inte med förändringar i luftfuktigheten i luften där instrumentet befinner sig. Det gör att klassiska instrumentproblem som torrsprickor, utstickande bandstavar och vridningar är ett minne blott. En fantastisk egenskap för oss här uppe i Norden. Och ju mer norrut man kommer ju viktigare blir det, långt norrut är det torrt på vintern.
Akustiska instrument sjunger mer, bättre tonseparation (tydlighet) och längre sustain (hur länge en ton ringer).
Lite beroende på hur mycket på gitarren som är bakat blir skillnaden hörbar även för en ickemusiker.
Samma egenskaper som en bra, gammal och väl torkad, gitarr helt enkelt.
På en elgitarr blir skillnaden ungefär detsamma, men mest märkbart i sustain och resonans.
- Träet blir hårdare och styvare.
Det finns delade meningar om vilka egenskaper det ger men i mina öron och erfarenhet ger det längre sustain och mer bett/snapp i tonen (vilket de flesta upplever som bättre separation och en attraktivare attack). Det gör också att man minskar förekomsten av döda toner (som finns, mer eller mindre, på alla stränginstrument) vilket gör att man upplever instrumentet som är jämnare och mer balanserat klangmässigt.
- Träet blir lättare (vikt).
- Träets egenskaper, redan krympt och styvare, gör att man minimerar risken för bandstavar som kryper upp och orsakar rassel, dålig intonering och sämre sustain.
Annars är det lätt, speciellt på lönn (även hur träet är sågat påverkar mycket) att när träet expanderar av hög luftfuktighet så får banden inte fäste när det krymper igen.
Alternativt att låg luftfuktighet som får träet att krympa så pressas banden upp ur sina skåror.
- Halsen blir ett extremt mycket stabilare turnéinstrument och kan förvaras rätt korkat (torrt) utan att bry sig nämnvärt.
- Det är bara fördelar och inga nackdelar.
Bild och text: Magnus Olsson
Här kan du se alla AZ modeller.
Ett stort utval av AZ hittar du hos följande butiker:
Sverige: • Andreasson Musik, Göteborg. • Deluxe Music, Stockholm. • Elmelid Musik, Höör. • emusic, Täby. • Gear4Music, Rosersberg. • Malmö Musikaffär, Malmö. • Musikanten, Umeå. • Musikalen, Halmstad. • Prenics, Falköping.
Norge: • 4Sound Schous Plass, Oslo. • Evenstad Musikk, Grimstad.
Läs även vår intervju med fantastiska AZ gitarristen Pelle Holmberg, den hittar du här.
Här är lite videos och demos spelade med AZ gitarrer.