Capo - på djupet.
Av: Magnus Olsson. Publicerat: 2021-06-15
Capo, capodaster, Capotasto, barréklämma, kapodaster, capo d'astro, som sig bör har ett kärt barn många namn. Vilket namn man väljer att använda på dessa fantastiska verktyg är inte så viktigt för annat än att man ber om rätt sak i butiken när man skall köpa en. Det är helt och fullt bara deras funktion man vill åt och vidare neråt i texten kommer jag att kalla dem för vad de heter i min värld, Capo. Det även om barréklämma nog är det namn som beskriver funktionen bäst.
Själv fick jag en ”the hard way” introduktion till capo under min tid på GIT i Los Angeles.
En live playing work shop där Prince låten ”One Of US” skulle spelas i Joan Osborns tolkning i tonarten F# (som hennes version går i). Jag var inte medveten om capos då och försökte få till plockriffet utan capo och gudarna skall veta att det inte är vare sig lätt eller blir bra. Det är fysiskt möjligt att spela men de toner som skall ringa ihop fungerar helt enkelt inte och allt blev en lokal pizzeriaversion av låten. Efteråt höll läraren Nick Nolan bara upp ett capo och sa ”you should have used one of these mate” och så visade han hur det verkligen spelas. En pollett trillade ner, jag såg ljuset, blev frälst och sprang omedelbart och köpte ett capo. Sen dess har det varit en av mina bästa vänner.
I sin enklaste form och det vanligaste användningsområdet att capot är en en barréklämma.
Enkelt förklarat så flyttar man nollbandet (öppen sträng) uppåt på halsen och helt sonika byter tonart på det man spelar utan att behöva byta fingersättningarna, man spelar bara på precis som innan. Tänk till exempel ett vanligt öppet G ackord, sätt ett capo på 2 band och samma grepp blir ett A. Ett capo på 5 band och samma grepp blir ett C, ett på 11 band och du får ett F med samma grepp.
Ett konkret, men enkelt, exempel på detta.
Du spelar in en låt med ackordföljden G, D, C och sätter gitarr 1 med vanliga öppna visackord.
Sen sätter du en capo på 5 band och spelar som på bilden (se bild) med gitarr 2 alternativt att den andra gitarristen spelar det.
Du spelar alltså ett ”öppet D grepp” som med capot på 5 band blir ett G, ett ”öppet A grepp” som blir ett D och ett ”öppet G grepp” som blir ett C. Ackordföljden spelad så får en helt annan och mycket bredare klang än att två gitarrer spelar samma sak. Liknande saker kan man laborera mycket med och hitta mängder av nya och spännande klanger. Rätt använt är ett capo en enorm kreativ kraft att luta sig emot, ett verktyg man inte vill leva utan.
Det kan också användas för att få tonerna i en ackordföljd att falla på ett annat sätt, hur ackorden rör sig mellan varandra. Exempelvis hur bastonerna i ackorden rör sig i förhållande till varandra.
Man kan använda dem för att sätta bara valt antal strängar för att exempelvis kunna spela saker där någon eller några öppna strängar alltid ringer med över alla ackord. Det är bara ens fantasi som sätter gränser för vad man kan hitta på. Det finns också special capos som gör exempelvis en vanligt stämd gitarr till att bli som en DADGAD (öppen stämningen där strängarna är stämda som stämningen heter) klingande gitarr eller få en Drop D klang med en vanligt stämd gitarr. Mer om dessa längre fram. Även dessa kan användas kreativt för att komma åt hela andra klanger och färger, exempelvis kan man vända dem upp och ner.
Den svåra frågan i en djungel av capos är vilket capo man skall välja. Svaret på den frågan beror på vilket instrument man har och hur man vill använda den. Men rent generellt, oberoende av typ, så är det värt att köpa en som kostar lite mer. De håller längre och fungerar markant bättre. Ett dåligt eller strulande capo gör lätt att man förkastar det och den hamnar i papperskorgen. Så jag skall försöka förklara de olika versionerna de finns vilket kan bli en fingervisning om vilken typ av capo som kan passa ens eget användande. Men först en lite grej värd att veta.
Nästan alla typer av capos finns i olika versioner för olika typer av gitarrer. I huvudsak indelat i två versioner, plan greppbräda eller välvd greppbräda (på fackspråk heter det radius).
Typiska nylonsträngade gitarrer har en platt eller nära platt greppbräda och behöver ett capo som är anpassat efter det. På stål eller elgitarrer varierar radius ganska mycket mellan olika modeller och det kan vara allt från nästan plan till 7” radius. Vanligast är radius mellan 7” till 16” eller compound radius (att greppbrädan går från exempelvis 9” vid första band till 14” vid sista band.
Se bild som kanske gör det lättare att förstå vad siffrorna betyder.
Högre nummer är plattare greppbräda, lägre nummer är mer välvd greppbräda. Vad man gillar är för radius är bara en smaksak men generellt kan man säga att lägre (mer välvd) är trevligt för ackordspel och högre (plattare) är trevligt för solospel. Har du möjlighet så ta med ditt instrument och prova att det capo du tänker köpa verkligen lirar med din gitarr är det guld värt.
Capos kan i huvudsak delas in i följande kategorier (utan inbördes rangordning).
1. Trigger Capo
2. Screw Capo
3. Tri-Action trigger Capos
4. Cradle Capo
5. Strap Capo
6. Toggle Capo
7. Ratchet Capo
8. Partial Capo
9. Andra instrument capo, till exempel för Ukulele, banjo osv.
Det där säger inte mycket utan en förklaring…
1. Trigger Capo.
Ett trigger capo är en fjäderbelastad klämma man öppnar med handen och som sen trycker ner alla strängar med sitt fjädertryck. Deras fördel är att de går snabbt att sätta på och ta av men deras nackdel är att de antingen trycker för hårt (och gitarren blir ostämd) eller för lite så att tonen blir dålig eller skorrar. De funkar egentligen bara på gitarrer där halstjockleken råkar vara exakt för det fjädertryck tillverkare valt (ett tryck som ofta varierar från exemplar till exemplar). En gitarrhals blir också oftast tjockare ju längre upp på halsen man kommer så även om capot funkar perfekt på 3 band så funkar det inte alls på 7. Konstruktionen med hur fjädertrycket belastar och trycker gör ofta att strängarna trycks neråt som små micro bends vilket gör att man får justera instrumentets stämning efter att man satt på den.
Kan appliceras med en hand.
2. Screw Capo.
Screw capo är en klämma som man sätter över halsen och sen skruvar ner på en justerskruv tills den trycker jämna över alla strängar. Deras fördel är att man kan få trycket, stämning och ton, väldigt exakt för där man tänker använda den oberoende av halsens tjocklek.
Nackdelen är att de lite tar tid att sätta på och ta av.
Kräver båda händer för att appliceras.
3. Tri-Action trigger Capo.
Tri-Action capo är en Ned Steinberger uppfinning tillverkad av D’Addario och är en kombination av en trigger och en screw capo. Enkelt utryckt en trigger capo där man snabbt kan justera hur den trycker efter halsen tjocklek och profil. Alternativt är det ett screw capo där man snabbt kan ta den av eller på. Man får de bästa egenskaperna av både trigger och screw capo, den är alltså både snabb att sätta på och ta av men med bibehållet optimalt tryck.
Ett capo som passa på alla halsprofiler.
Ett tips för smidigt liveanvändande är att ställa in det för 5 band på gitarren du skall spela på.
Skall du sen flytta det neråt (mot översadeln) släpper du snabbt ett halvt varv på justerskruven.
Skall du flytta det uppåt (mot stallet) spänner du snabbt ett halvt varv på justerskruven.
Dessa justeringar går enkelt att göra medan capot sitter på, så bråkar något är det lätt att justera medan man spelar vidare.
Kan appliceras och justeras med en hand.
4. Cradle capo.
Cradle capo är cream de la cream capos, de är dyrast och de är bästa.
Deras konstruktion gör att de trycker ned strängen rakt uppifrån vilket gör att man kan få trycker helt exakt och få perfekt stämning och optimal ton. Samma egenskap gör också att den håller strängen bättre vilket minskar risken att det stämmer om sig när man gör bends eller vibrato.
Det är också den typ av capo som bäst ”stannar där man sätter den” och som därför verkligen går att lita på. Monterar du den på en gitarr in det innan spelningen börjar kan du känna dig trygg i att den fortfarande är rätt när du senare skall spela på gitarren. Spelar man mycket live är det en av de viktigaste egenskaperna en capo har, att man kan lita på att det är stämt.
De tar en stund att sätta på eller ta bort.
De gör att de ofta blir ”apply and forget” capos i live situationer.
Kräver båda händer för att appliceras.
5. Strap Capo.
Är en gammal konstruktion ofta använt på nylonsträngade gitarrer.
Ett band och några fasta lägen där man har noll och ingen möjlighet att anpassa hur hårt den trycker.
Och den trycker ofta ojämnt vilket gör att man är tvungen att stämma efter man satt på den.
Ofta rör sig strängarna medan man spelar och stämningen går åt pipan. Det slits också ut väldigt fort.
De är en i ärlighetens namn ganska usel konstruktion som det inte är värt att orda mer om.
Deras enda fördel är att de oftast är väldigt billiga.
Kräver båda händer för att appliceras.
6. Toggel capo.
Är en konstruktion som är ganska lik en strap capo men man kan justera den lite bättre.
En bättre konstruktion än ovan nämnda men fortfarande inte bra.
Kräver båda händer för att appliceras.
7. Ratchet Capo
Rachet är ett enklare men fungerande capo som har en låsning som påminner om ett vanligt bunt/strapband. Den väger väldigt lite och är lätt att använda men går inte att justera lika exakt som ett screw eller tri-action capo.
Kan appliceras med en hand om man övar på det.
8. Partial capo.
Det är vad det låter som, ett capo som bara trycker på några av strängarna.
Till exempel de DADGAD eller Drop D capos jag pratade om tidigare.
I sin konstruktion kan de vara alla ovan nämnda men de bästa är Tri-Action versioner.
Kan appliceras med en hand.
9. Andra instrument capo.
Den förklarar sig själv. De kan vara vilken som av ovan nämnda versioner.
Vi pratar exempelvis om capo för Banjo, Mandolin, Ukulele osv.
Så vad gör ett capo bättre än ett annat?
Vad man vill äatt ett capo skall göra är att trycka ner strängen/strängarna hårt nog för att få en ren och bra ton som är i pitch. Trycker capo för löst blir det usel ton med rassel och missljud. Trycker det för hårt blir det bra ton men för högt i pitch (stämning). Alltså att capot trycker ner strängen som en lite bend som gör att den klingar högre än det band den sitter på. Enkelt utryckt, skall det funka bra måste man kunna justera hur hårt det trycker.
Ta exempelvis en Ibanez RG med en Super Wizzard hals som är lite över 17mm vid tredje band och en boatneck tele som är 25.4mm vid tredje band, det är en omöjlighet att få till ett capo som funkar på båda om man inte kan justera hur hårt den trycker. Lägg till att nästan alla gitarrhalsar blir succesivt tjockare ju längre upp man kommer på halsen och man inser direkt att ett capo behöver justeringsmöjligheter för att vara brukbart på riktigt.
Många capos på marknaden trycker också strängen snett uppifrån isf för rakt uppifrån vilket också gör små bends på alla strängar (strängen trycks ner mot banden snett isf för rakt ner) med resultatet att allt blir för högt i pitch. Det kan ibland fortfarande vara stämt när gitarren spelar ensam men ihop med andra instrument är den många cent för hög och spelar falskt hela tiden. Många enklare trigger capo trycker också hårdare på låg E sidan än på höga E sidan vilket gör dem i det närmaste obrukbara. För att summera det hela så behöver du justeringsmöjligheter för att det skall fungera bra. Det kostar ofta lite mer men är tveklöst värt det.
Man har liksom ingen nytta av en icke fungerande produkt även om den är billig.
Men kom till saken då, vilken skall man välja?
- Jag vill bara ha ett capo!
Skall man bara ha ett capo i sitt liv skall man välja D’Addario NS Capo Pro Plus (PW-CP-19).
Det är ett screw capo med en unik flexFit teknologi som gör att den funkar till alla gitarrer oberoende av halsens radius. Den funkar till stål och nylonsträngad akustisk, elgitarrer och 12 strängat.
Marknadens enda ”One capo – Any guitar”.
- Jag skall ha capo för livebruk.
Skall capo primärt användas på scen där skifte mellan låtar skall gå fort är det självklara valet ett Tri-action capo. Man får snabbhet men med de så viktiga justeringsmöjligheterna. Svårslaget val!
Här är det olika versioner beroende på typ av gitarr man använder.
Tri-action för elgitarr och stålsträngad akustisk.
PW-CP-09 om man vill ha triggerfunktionen bakåt (finns i olika färger).
PW-CP-10 om man vill ha triggerfunktionen framåt (finns i olika färger).
Funktionsmässigt detsamma, bara en smaksak vilken man väljer
Tri-action för nylonsträngad gitarr:
PW-CP-13 NS Tri-Action Classic Capo
Tri-action för ukulele:
PW-CP-20 NS Tri-Action Ukulele Capo
Partial Tri-action:
PW-CP-14 DADGAD capo
PW-CP-15 Drop tune capo
- Jag har en dedikerad capo gitarr.
Har man en specifik gitarr för capospelet så man skiftar gitarr när det skall spelas capo istället för att montera på ett capo bör man välja en cradle capo i första hand eller ett screw capo i andra hand. Även här är det olika modeller för olika typer av capo för olika typer av instrument.
Screw capo för alla gitarrer:
PW-CP-19 NS capo Pro Plus med FlexFit (finns i två olika färger).
Screw capo för akustisk och elgitarr:
PW-CP-02 NS Capo Pro (finns i flera olika färger).
PW-CP-07 NS Capo Lite.
Screw capo för klassisk nylongitarr:
PW-CP-04 NS Capo Classic
PW-CP-16 NS Capo Lite
Screw för Banjo & Mandolin:
PW-CP-11 NS Banjo & Mandolin Capo
Screw capo för ukulele:
PW-CP-12 NS Ukulele Capo
- Jag jobbar i studio.
Sitter man och jobbar i studio och snabba byten inte är viktigt men perfekt stämt är desto viktigare rekommenderar jag i första hand att man väljer ett cradle capo och i andra hand ett screw capo.
Cradle för stålsträngad akustisk och elgitarr:
PW-CP-18 NS Cradle Capo
Lägger man lite tid på att förstå capos och hur de kan användas får man en vän för livet i dem.
De är långt ifrån en nybörjarpryl för folk som inte kan spela så bra och som behöver hjälp att spela i andra tonarter som några tycks tro. En mer ogenomtänkt åsikt som verkligen visar ens egen kunskapsnivå är svårt att hitta. För mig själv är det en sak jag aldrig skulle vilja vara utan vare sig live eller i studion (och speciellt det senare). Jag har nog inte spelat in någonting de senaste +10 åren utan att det varit en capogitarr med någonstans i låten. Antingen för att nå ett grepp jag annars inte kan ta eller för att få bredd i en dubbad gitarr med andra ackordläggningar osv osv. Möjligheterna är i det närmaste oändliga och det är bara en fantasi och uppfinningsrikedom som sätter gränserna.
De kan även med fördel kombineras med att man stämmer om en eller flera strängar för att komma åt klanger man annars inte kan spela.
Med lite tankearbete och uppfinningsrikedom är capo ett nästan magiskt verktyg att jobba med. Capo kostar i sammanhanget nästan ingenting, avstå en öl och skaffa ett gäng du också.
Vårt caposortiment hittar du HÄR.